Raseborgsån hämtar med sig till Barösunds havsområde ca. 4000 kg fosfor per år. Fosforn härstammar för det mesta från landområden i anknytning till ån; från åkrarna, skogarna och bosättningen, d.v.s. från avrinningsområdet. Fosforn har en övergödande effekt på vattendraget. Att iståndsätta avrinningsområdet så att fosforn hålls bättre kvar på avrinningsområdet och inte läcker till vattendragen är nyckeln till en förbättrad status på Barösunds havsområde och Raseborgs å.
Filmen är producerad av Raseborgs stads miljöbyrå. Filmen är förvekligad med stöd av Bergsrådinnan Sophie von Julins Stiftelse. Filmen handlar om status på vårt kusthav samt om hur var och en kan förbättra den.
Metoder för iståndsättning av avrinningsområdet är bl.a. skyddsremsor och skyddszoner, samt våtmarker och bassänger. En skyddszon håller fast vid fasta partiklar och näringsämnen som kommer med ytavrinningen. En våtmark saktar ned vattenflödet i en fåra vilket möjliggör sedimentation av fasta partiklar på bassängens botten. I samband med utredningen ”Översiktsplan för skyddszoner, våtmarker och naturens mångfald i Raseborg och Ingå” år 2013 identifierades flera potentiella områden för våtmarker och skyddszoner vid Raseborgsåns avrinningsområde.
Skyddszoner och våtmarker har även övriga positiva effekter på miljön och på landskapet. Våtmarkerna fungerar som rast- och boplatser för fåglar samt som vattenlager.
Ifall man inte ha kunnat göra ett avtal om skyddszoner, lönar det sig att fundera på alternativa vattenvårdsåtgärder. Fånggrödor, bearbetningsmetoder, formgivning av åkerytan samt jordförbättringsmedel är åtgärder som befrämjar vattenvård. I projektet byggs det en våtmark i samarbete med markägare.
Läs även
