Mats Wikström, skogsbruksingenjör vid Raseborgs stad presenterade ett område inom Västerby friluftsområde där rekreationsvärdet är betydande. Skogen består till större del av granskog planterad på gammal åkermark i början av 1960-talet, i dagens läge rätt hårt drabbat av rotröta och står inför förnyelse. Därifrån rinner vattnet ner genom närliggande sjöar fram till Pojoviken. Projektkoordinator Romi Rancken från Yrkeshögskolan Novia gav en översikt över dagens läge, och kunde även ge en tillbakablick genom bildmaterial på områdets historia ända från 1940-talet. Frågeställningen som kommer att behandlas är hur avverkningarna skall planeras, bland annat med tanke på att minska på urlakningen av näringsämnen. Förutsättningar för skogsbruk på gammal åkermark är annorlunda på grund av annorlunda markförhållanden.
Senior advisor Henry Schneider från TAPIO gav exempel på vad som kan behöva tas i beaktande på området. På delar av området kan man konstatera att marken satt sig. Det händer lätt vid åkerplanteringar med finkornig jordmån och med mycket organiskt material i marken. Detta leder i sin tur till ett ytligt rotsystem som vid torka inte är fördelaktigt för granen, vilket ökar risken för barkborreskador. Klimatförändringen kommer i framtiden att leda till högre temperaturer sommartid och längre perioder av torka. Detta påskyndar nedbrytningen och mer näringsämnen lakas ur. Vinteröversvämningar leder till att mer näringsämnen och fasta partiklar förs till vattendragen. Skogsbruk på mineraljordar påverkar vattendragen, men dikning av skog på torvmarker har den största inverkan.
Sura sulfatjordar, alltså leror som innehåller svavel, är vanliga i kusttrakterna. Bearbetning kan leda till att syre når svavel som sedan omvandlas till svavelsyra som kan läcka till vattendragen. Områden med högre risk för att stöta på sura sulfatjordar går att kontrollera från Geologiska forskningscentralen (GTK).
Tf. prefekt för institutionen för bioekonomi vid Yrkeshögskolan Novia Johnny Sved berättade att skolan har egna undervisningsskogar, men även samarbetar med Raseborgs stad och andra aktörer. Yrkeshögskolan Novia kommer tillsammans med Raseborgs stad att göra en åtgärdsplan för case-området i Västerby friluftsområde. För framtiden är det även viktigt att kunna lyfta fram vad som har gått fel i skogsskötselåtgärder så att andra kan lära sig av misstagen. Case-området i Västerby kommer att åtgärdas enligt rekommendationer från Yrkeshögskolan Novia och TAPIO. Uppföljningen kommer att skötas av Yrkeshögskolan tillsammans med Raseborgs stad.
Ragnar Höckerstedt, chef för finansiering och granskning vid Finlands skogscentral berättade att det går att ansöka om stöd för vattenvårdsåtgärder och naturvårdsprojekt som METKA-finansiering från och med början av detta år och fram till slutet av 2029. TAPIO tar fram mycket användbart material om skogsvård och rekommenderar nätkursen i vård av torvmarksskog. Intressanta kursmaterial går även att hitta på Skogscentralens sida.
Några av de aktuella frågorna inom skogsbruket som lyftes fram av skogsombudsman Anders Portin från SLC är den nationella planen för verkställandet för EU:s restaureringsförordning som Finland har två år på sig att göra. Förordningen är en del av EU:s strategi för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Avskogningsförordningen som i sin tur träder i kraft 30.12.2024 har som mål att bidra till att minska den globala avskogningen.
Fredrik von Limburg Stirum beskriver de vattenvårdsåtgärder som genomförts på Koskis gård. Längs föryngringsytans kanter har man lämnat en skyddszon, som inte bara fångar upp näringsämnen och filtrerar fasta partiklar, utanäven bidrar till att balansera både ekonomiska och vattenvårdsmässiga intressen.
Under seminariedagen besökte man Koskis gård där Fredrik von Limburg Stirum presenterade gårdens verksamhet och vattenvårdsåtgärderna som gjorts inom skogsbruket. Gårdens verksamhet omfattar bland annat produktion av ekologiskt nötkött samt landsbygdsupplevelser. De senaste 30 åren har beskogade åkrar och betesmarker restaurerats. Under skogsvandringen tillsammans med Limburg Stirum, Fredrik Bäcklund och Robin Järvelä, tidigare och nuvarande skogsvårdare, bekantade vi oss med vattenskyddskonstruktionerna och skogsvårdsmetoder på gården. Vattenskyddskonstruktionerna fungerar även delvis som vattenförsörjning för nötboskapen. År 2014 valdes Koskis gård till Finlands mest miljövänliga gård i WWF:s och MTK:s Östersjötävling. Mycket arbete görs för miljön och djurens välbefinnande.
På gården har även gjorts försök med olika metoder för naturlig förnyelse, andra delar har planterats traditionellt. Början av plantskogsskedet har gett varierande slutresultat beroende på metoder, om det planterats skog eller använts naturliga förnyelsemetoder, men slutresultatet har varit detsamma.
– För tillfället är det mycket som ska tas i beaktande, vattenvård, biodiversitet och klimatfrågan, påpekar Limburg Stirum.
LUMME-projektet verkställer åtgärder för att kontrollera belastningen från jord- och skogsbruket, följer upp restaureringsåtgärdernas effekt samt bjuder på aktuell information om vattenskyddsåtgärder och dess stödformer till regionens jord- och skogsbruksaktörer. Projektet finansieras via de regionala vattendragsvisionerna Laxfiskarna till Svartån 2030, En livskraftig och hinderfri Sjundeå å 2030 och Kustvattenvision 2050 och via projektet Hiidenvesi restaurering av kommunerna Lojo, Raseborg, Vichtis, Kyrkslätt, Högfors, Sjundeå och Ingå. Därtill finansieras Hiidenvesi-projektet av Helsingforsregionens miljötjänster HRM, fiskeriområdet Karjaanjoen vesistön kalatalousalue. Miljöministeriet finansierar projektet med medel från vattenskyddets effektiveringsprogram med en andel på 50 % under åren 2022–2024.
VALUME II-projektet förverkligas som en del av Kustvattenvisionen 2050 -arbetet som strävar efter att förbättra kustvattnens tillstånd. Ett sexårigt finansieringsavtal har gjorts tillsammans med kommunerna, med målsättningen att restaurera kustvattnen. Visionen finansieras för närvarande av Raseborgs, Sjundeås och Kyrkslätts kommuner. Projektet har fått finansiering från Miljöministeriets Program för effektiverat vattenskydd (NTM-centralen i Norra Österbotten, vattenhantering inom jord- och skogsbruket) 210 000 € för åren 2023–2025. Projektet slutar 15.6.2025.
Projektet Raseborgs å som startade 2018 har beviljats fortsatt finansiering för två år framåt, tack vare ett bidrag på 198 600 euro av NTM-centralen i Nyland. Det betyder att vi kommer att fortsätta arbetet på området runt Raseborgs å och därtill kommer projektområdet att utvidgas, berättar en nöjd projektchef Sara Vaskio.
Projektet Raseborgs å kommer i fortsättningen att heta Projektet Raseborgs Å och Snappertuna inre skärgård. Den nya projektperioden började genast 1.6 och fortsätter till 30 juni 2025. Arbetet sätter i gång med en uppdatering av åtgärdsplanen för hela området. I åtgärdsplanen karteras de kostnadseffektivt bästa åtgärderna för att nå målet. -Målet och principen är densamma som tidigare, vi jobbar på land för att minska näringsläckaget till havet, berättar Vaskio. Nytt för den här projektperioden är att vi kommer att utvidga området och arbeta också med åtgärder som särskilt berör skärgården.
Projektområdet 2023-2025 sträcker sig ända till skärgården i Snappertuna.
Stora grävarbeten har gjorts under vintern och våren vid Raseborgs å.
En av de riktigt stora åtgärderna vid Raseborgs å har varit dikningen av å-fåran. Målet med dikningen är att minska översvämningar på området. Dikningen, som utförts av det lokala dikningsbolaget görs på ett naturenligt sätt och det nästan 5 km långa tvåstegsdiket är nu klart.
-Tanken med ett tvåstegsdike är att man inte gräver ett djupt rakt dike, utan breddar å-fåran så att vattnet har mera utrymme. Den breda å-fårans översvämningsterrasser ska med tiden gynna den biologiska mångfalden och minska näringsläckage från åkrarna. Men miljöarbete i denna skala tar tid, vi får nog ännu vänta på resultaten och nu väntar vi på att naturen återhämtar sig, förklarar Vaskio.
En viktig del i den nya projektperioden är att följa upp de förverkligade åtgärderna. Många åtgärder har redan gjorts under den tid projektet verkat vid Raseborgs å, ett flertal vattenvårdskonstruktioner, som våtmarker och sedimenteringsbassänger har förverkligats, därtill har åtgärder gjorts inom jordbruket för att minska näringsläckage från åkrarna. I framtiden hoppas vi på att också skärgårdsborna fås aktivt med i projektet, säger Vaskio.
Forskare från Aalto universitet och Finlands miljöcentral följer upp tvåstegsdikningen. Här planteras lågväxt vide på översvämningsterrassen. Bild: Kaisa Väistilä
Projektet är en del av miljöministeriets program för effektiverat vattenskydd. Nylands NTM-central finansierar projektet med 198 600 euro. Programmets viktigaste mål är att minska näringsbelastningen till vattendragen och uppnå god vattenstatus i Östersjön.
Odlarträffen bjöd på information om precisionsgödsling, markskanning och tvåstegsdiken samt om regionens aktuella vattenskyddsprojekt. Träffens teman lockade över 30 deltagare till Fagernäs Gård i Snappertuna.
Tage Björklunds gårdsplan hade fyllts med bilar, medan arrangörerna och deltagarna hade samlats inne i maskinhallen, som för kvällen hade förvandlats till ett föreläsningsutrymme, med vit duk, videokanon, kaffebord, broschyrer och sittplatser. Utanför hallen på fältet stod kvällens höjdpunkt och väntade: fyrhjulingen utrustad med markskanner.
Projektchef Sara Vaskio öppnade träffen inomhus och berättade om projektet Raseborgs å. Temat i år för projektets arbetspaket “vattenvänligt jordbruk” är precisionsgödsling – därav också temat för odlarträffen. Aktuellt inom projektet är pågående markskanningar på fem olika gårdar på Idbäckens område.
Emil Hästbacka, rådgivare på Nylands Svenska Lantbrukssällskap, berättade om hur precisionsgödsling gynnar både jordbruket och vattenskyddet: ”Tanken med precisionsgödsling är att få gödselinsatserna på rätt plats på åkern, alltså där det behövs” Hästbacka tipsade om att det även finns avgiftsfria satellitbilder tillgängliga, som kan hjälpa till med planeringen av precisionsgödslingen.
Härefter ledde Hankkijas Mikael Lindroos deltagarna ut på fältet och presenterade den orange fyrhjulingen, som utrustats med markskanner av modellen SoilOptix Gammaspektrometer. Lindroos berättade att markskanningen utförs med 12 meter bredd mellan körspåren, då skannern kan avläsa marken med 6 meters stråle. I medeltal kan man med fyrhjulingen skanna ca 30-35 ha/dag.
Med markskanning kan man lätt identifiera variationerna i bördigheten på skiftena. ”Då behöver man inte längre gödsla och kalka lika mycket överallt på skiftet. Tanken med precisionsgödsling är att inte kalka eller gödsla jämnt överallt, utan man sprider tillsatserna enligt behov, vilket minskar övergödsling och därmed tjänar både miljö och natur, liksom skörden”, fortsatte Lindroos.
Mikael Lindroos, Hankkija, presenterar fyrhjulingen utrustad med markskanner för fältträffens deltagare. (LUVY / Henna Björkqvist)
Projektkoordinator Henna Björkqvist, berättade om Projektet LUMME, som koordineras av Västra Nylands vatten och miljö rf (LUVY). Inom projektet planeras och verkställs våtmarker och tvåstegsdiken på jordbruksmarker, samt samlas och delas information om jord- och skogsbrukets vattenskydd, bla. genom att ordna öppna fältträffar till jordbrukare samt kvällsträffar till skogsägare.
Pasi Valkama, specialforskare på Finlands miljöcentral (SYKE), berättade mera ingående om nyttorna med tvåstegsdiken inom jordbrukets vattenhushållning. Ett tvåstegsdike är bra att anlägga på ställen där det finns risk för översvämningar, eftersom tvåstegsdiken kan råda bot på det, berättade Valkama. Publiken kunde med hjälp en nyutgiven tvåstegsdikesbroschyr [Tvåstegsdike – Vesientila] granska hur tvåstegdiken skiljer sig från ett konventionellt dike. Valkama berättade att undersökningar visat att tvåstegsdikenas översvämningsterrasser kan binda fasta partiklar och näringsämnen från vattnet, medan tvåstegsdiket därtill även gynnar den biologiska mångfalden.
Hankkijas Mikael Lindroos avrundade evenemanget, med att presentera programmet Cropline och hur man med hjälp av den kan tolka resultaten från markskanningen. ”Efter varje skanning erbjuder vi kunden ett 1-1,5h Teamsmöte, för genomgång av resultaten tillsammans”, berättade Lindroos.
Arrangörerna för fältträffen Projektet Raseborgs ås och Projektet LUMMEs representanter var nöjda med att publiken ställde många frågor om markskanningen och tvåstegsdikena, vilket tydde på engagerande ämnen. Niklas Hyvärinen från Snappertuna, som deltog i träffen, kommenterade kvällen på följande vis: ”Det var intressant med nya metoder om hur man får fram åkerns behov av näringsämnen.”
Text Henna Björkqvist, LUVY
LUMME-projektet verkställer åtgärder för att kontrollera belastningen från jord- och skogsbruket, följer upp restaureringsåtgärdernas effekt samt bjuder på aktuell information om vattenskyddsåtgärder och dess stödformer till regionens jord- och skogsbruksaktörer.
Rensningen av Raseborgs ås huvudfåra för att förbättra torrläggningen har varit aktuellt redan länge. Efter lång utredning och planering är arbetet redo att börja i juli 2022. Det omfattande grävarbetet börjar med förverkligandet av en stor våtmark på 20 ha vid Huskvarnträsket i Snappertuna.
Raseborgs å är cirka 13 kilometer lång och hör enligt typindelning till små vattendrag i lerjordar. Den har sitt ursprung i Karis, passerar Snappertuna och mynnar i Barösunds havsområde. Raseborgs ås huvudfåra översvämmar och eroderar lätt. Detta gör att jordpartiklar och näringsämnen frigörs och transporteras med vattnet till ån och vidare till havet. Situationen förvärras av att åfåran är nedslammad och övervuxen.
Översvämmning vid Raseborgs å, foto Esa Ervasti
Bukt på översvämningsproblemet
Huvudmålet med arbetet är att minska översvämningarna på åkrarna i området genom att eftersträva naturliga metoder. Naturenlig grundtorrläggning, innebär att det kommer att grävas ett långt tvåstegsdike i åfåran, med översvämningsterrasser på sidorna av fåran som kan ta emot det överflödande vattnet. Därtill har två våtmarker och bottentrösklar planerats för att bromsa upp vattenflödet. Rensningen gäller nästan hela åfåran, från Läppträsket ända till Tunalund. Det nästan 5 kilometer långa tvåstegsdiket blir det längsta i Finland.
Syftet med den naturenliga grundtorrläggningen är att kontrollerat återställa åns naturliga möjlighet att översvämma. Den biologiska mångfalden gynnas av naturenliga metoder och åfåran behöver inte dikningsunderhåll så ofta. Vid naturenlig dikning lämnas åns egentliga fåra orörd, men åns vattenledningsförmåga förbättras genom de översvämningsterasser som grävs, antingen på båda sidor eller bara på ena sidan av fåran.
Översvämmningsterasserna grävs på sidorna av åfåran.
Rensningsplaneringen av Raseborgs ås huvudfåra, har utarbetats i samarbete med Projektet Raseborgs å och Raseborgs ås dikningsbolag. Under projektets gång har noggranna kartläggningar gjorts angående åns djur, växtlighet och vattenkvalitet och uppföljning kommer att fortsätta efter grävarbetet. På åns avrinningsområde har även ett flertal andra åtgärder gjorts inom jord- och skogsbruk för att hindra läckage av näringsämnen, som exempel har våtmarker, erosionsskydd och sedimenteringsbassänger anlagts.
Det är Raseborgs ås dikningsbolag som kommer att genomföra rensningen. Dikningsbolaget är en vattenrättslig sammanslutning som har bildats för att genomföra en samfälld dikning. Sammanslutningens medlemmar är ägarna av de fastigheter med jordbruk, som drar nytta av dikningen.
NTM-centralen i Nyland har beviljat en del av finansiering till dikningsbolaget för naturenlig grundtorrläggningen.
Projektperioden börjar lida mot sitt slut, men Raseborgs å garanteras en fortsättning för åren 2022–2023 tack vare ett bidrag på 244 000 euro av NTM-centralen i Nyland. Det gläder projektchef Sara Vaskio. - Tack vare tilläggsfinansieringen kan vi fortsätta det värdefulla arbete som påbörjats, säger hon. Vattenvård kräver tålamod och ihärdigt arbete.
Bukt på översvämningarna
Nästa planerade stora åtgärd är den naturliga rensningen av Raseborgsåns huvudfåra. Huvudmålet med dikningen är att minska översvämningar i området och samtidigt förbättra grundtorrläggning av åkrarna. Naturenlig rensning innebär att det på sidorna av huvudfåran grävs översvämningsterrasser. Syftet är att bereda plats åt vattnet vid översvämningar. Därtill kan terrasserna öka biodiversiteten och fånga näringsämnen som rinner till åfåran. Till planen hör även två våtmarker och bottentrösklar som bromsar upp vattenflödet. Dikningsprojektet är av stort intresse nationellt sett: – Det handlar om Finlands längsta naturenliga rensning av en å. Det är Raseborgs åns dikningsbolag som ansvarar för projektet.
Våtmarken i Tranbokärr är ett exempel på en vattenvårdskonstruktion med många funktioner
Våtmarken i Tranbokärr är den senaste åtgärden i Projektet Raseborgs å. Våtmarken ligger i Karis vid en sidofåra till Raseborgs å. Våtmarker är viktiga mångfunktionella inslag i vattenvården, berättar Vaskio. Våtmarken uppehåller regnvatten och minskar på översvämningarna i den lätt översvämmande Raseborgs ån. Våtmarken fångar även upp näringsämnen i de djupa sedimenteringsbassänger och också växligheten fångar upp och använder näringsämnen som finns i vattnet. Dessutom ger våtmarken en god livsmiljö för många arter: vattenväxter, insekter och med dem trivs även fåglar och andra djur vid våtmarken. På så sätt berikar våtmarken den biologiska mångfalden.
Den nygrävda våtmarken i Tranbokärr.
Våtmarkens upptagningsområde är cirka 200 ha och den nya våtmarken är cirka 0,5 ha stor och ligger på Kaj Björklöfs marker. -Det har varit ett nöje att få ta del av det här projektet, säger Björklöf, Bygget gick bra och även vädret var på vår sida. Björklöf har också varit aktiv i projektet tidigare och deltagit i projektets vattenvänliga odlingsförsök. Syftet är att pröva nya odlingsmetoder, som ska förbättra markens struktur och minska avrinningen av näringsämnen från åkrarna till vattendragen.
Förhoppningsvis kommer vi att se många fåglar här i Tranbokärrs våtmark i vår, änderna hittade genast hit, berättar Kaj Björklöf.
Syftet med projektet Raseborgs å är att minska näringsbelastning som ån för med sig till Landbofjärden. Projektet ingår i miljöministeriets program för effektiverat vattenskydd och ELY-centralen i Nyland kommer att stödja projektet med 244 000 euro under de kommande två åren. Dessutom får projektet stöd från Raseborgs stad och privata stiftelser. Markägarnas bidrag till projektet är mycket viktigt. Markägare stödjer projektet både genom talkoarbete och genom att ge sin egen mark till förfogande för vattenvård.
Projektet är en del av miljöministeriets program för effektiverat vattenskydd. Nylands NTM-central finansierar projektet med 163 800 euro 1.9.2020-31.12.2021. Programmets viktigaste mål är att minska näringsbelastningen till vattendragen och uppnå god vattenstatus i Östersjön.
Skogscentralen har i samarbete med Projektet Raseborgs å under våren planerat ett flertal vattenvårdskonstruktioner vid Idbäckens avrinningsområde vid Raseborgs å. Projektet söker nu verkställare för naturvårdsplanerna.
Vi har, tillsammans med markägarna i området under våren kartlagt och planerat många nya vattenvårdskonstruktioner. Det finns planer för sedimenteringsbassänger, bottendammar, flödesregleringsdammar och andra konstruktioner, vars främsta uppgift är att minska att näringsämnen från skogen läcker ut i havet. Ett stort tack till markägarna som visat sig vara väldigt positivt inställda till dessa åtgärder, säger projektledare Mika Salmi från Skogscentralen. Salmi är nöjd med samarbetet med Projektet Raseborgs å, detta sätt att arbeta med avrinningsområden i skogsområden är relativt nytt. Nu hoppas vi att det kommer in många ansökningar för verkställandet av planerna.
Ansökningstiden går ut 13.6. Mera information om ansökan och planerna hittar ni i länken:
Skogscentralen planerar vattenvårdkonstruktioner i Idbäckens avrinningsområde
Inom Raseborgs å- projektet har en ny vattenvårdskonstruktion verkställts under vintern. Projektets första våtmark, våtmarken i Vallarsvedja är 0,5 ha stor och där har det har redan varit en hel del liv och rörelse under våren. Våtmarken har en varierande utformning och är planerad så att fåglar av olika slag skall trivas. Nu väntar vi på att växtligheten i det uppgrävda området tar sig och mångfalden i området ökar, säger projektchef Sara Vaskio. Följande våtmark är planerad och färdig att verkställas under höstens lopp i Tranbokärr.
Raseborgs å projektets första våtmark, i Vallarsvedja
Våtmarkerna har många funktioner förutom att de erbjuder ett hem för många olika växt- och djurarter. Våtmarken fångar upp näringsämnen i de djupa sedimenteringsbassänger och också växligheten fångar upp och använder näringsämnen som finns i vattnet. Regnvattnet uppehålls i våtmarken, detta lättar på översvämningarna i åns huvudfåra då allt regnvatten inte rinner ut på en gång.
En annan åtgärd, som redan planerats en längre tid är den naturenliga rensningen av huvudfåran. Planerna är äntligen på slutrakan. Nu efter omfattande utredningar hoppas vi att arbetet i huvudfåran snart kan börja, säger Vaskio. Dikningsprojektet dras av det lokala dikningsbolaget.
Syftet med projektet Raseborgs å är att minska näringsbelastning som ån för med sig till Landbofjärden. Vattenhushållningen och vattenvårdskonstruktionerna är en viktig del av detta. Ett flertal åtgärder har också gjorts inom jordbruket för att minska näringsläckage från åkrarna. Jag är så glad över den positiva inställningen till vattenvård som markägare och jordbrukare i området har, påpekar Vaskio.
Projektperioden som Nylands NTM-central finansierar tar slut vid slutet av 2021, men Raseborgs stad har förbundit sig att förlänga projektet med två år, d.v.s. ända till slutet av år 2023. Miljöbyrån har anhållit om tilläggsfinansiering för att fortsätta projektet och finansieringsbeslutet förväntas inom kort.
Projektet är en del av miljöministeriets program för effektiverat vattenskydd. Nylands NTM-central finansierar projektet med 163 800 euro. Programmets viktigaste mål är att uppnå god vattenstatus.
Iståndsättningen av avrinningsområdet vid Raseborgs å har kommit i gång på allvar.
På sensommaren användes 1000 m3 sten och grus i två av sidofårorna
för att förhindra erosion från åkrarna, 80 hektar åker behandlades med
jordförbättringsmedel, som minskar på avrinningen från åkrarna. Dessutom
byggdes en damm med sedimenteringsbassäng för att hålla kvar avrinningsvattnet
från skogsområdet, innan det rinner till åkerdikena.
Dessa är de första åtgärder som gjorts enligt åtgärdsplanen för
avrinningsområdet vid Raseborgs å, planen blev färdig hösten 2019 och fokuserar
på en bättre vattenhushållning, samt god markstruktur och växtskick på
åkrarna.
– De första åtgärderna i projektet har lyckats över förväntningarna! För
detta får vi tacka de skickliga entreprenörer, markägare och alla experter som
har hjälpt oss, säger en nöjd Minttu Peuraniemi, som har dragit projektet 2018-2020.
Peuraniemi flyttar under hösten 2020 till nya uppgifter på stadens planläggningsenhet. Projektets färska projektchef Sara Vaskio får
för sin del hoppa på i farten. Saker går i rätt riktning och fart gillar jag,
vi fortsätter att trycka på gasen, skrattar Vaskio.
Det känns som att komma tillbaka till sina hemtrakter, säger Vaskio, som är
uppvuxen i Ingå, gått i skola i Karis och har spenderat somrarna på sin
sommarstuga i Snappertuna. Vaskio är agronom med inriktning på mikrobiologi.
Vaskio har intresserat sig för vattenvård och Österjöns situation och studerar
samtidigt vid Yrkeshögskolan Novia, på den internationella linjen Sustainable
coastal management. Erfarenhet av projektledning har Vaskio från Valio, där hon
jobbade som produktutvecklare.
Vaskio har ett hektiskt år framför sig. Näst i tur står byggandet av en
våtmark i Vallarsvedja och därtill planeras vattenvårdskonstruktioner i
Tranbokärr. Flera dammar och våtmarker för skogsområden planeras att
förverkligas i området runt Idbäcken. Detta sker i samarbete med
Skogscentralen. Spridning av jordförbättringsmedel kommer att fortsätta på
projektområdet, detta för att minska avrinning av näringsämnen från åkermark.
Till Vaskios uppgifter hör också att främja vattenvänligt jordbruk.
Förutom iståndsättandet av avrinningsområdet kommer projektet också i fortsättningen att stöda Raseborgsåns dikningsbolag med att genomföra rensning av huvudfåran. Planbilderna är helt på slutrakan och en naturenlig rensning, med tvåstegsdiken och våtmarker planeras att förverkligas under nästa år, konstaterar dikningsbolagets huvudombudsman Petra Troberg.
Arbetet med att minska näringsbelastningen slutar inte nästa år. Planer har
redan gjorts med tanke på 2022. Projektets första del som finansierades av
miljöministeriet avslutas detta år. För 2021 har projektet har fått
tilläggsfinansiering av NTM centralen. Raseborgs stad har lovat
tilläggsfinansiering för år 2022. Projektet, som leds av miljöbyrån söker
tilläggsfinansieringen.
I projektet Raseborgs å minskas
näringsbelastning som kommer med ån till Finska viken. Projektet leds av
Raseborgs miljöbyrå. Miljöministeriet finansierar projektet till 2020 och
därefter finansieras projektet av NTM centralen. Projektet förverkligar
åtgärdsprogrammen för vatten- och havsvård i Finland, som siktar mot en bra
status av vattenmiljöer.
Först i tur står byggande av erosionsskydd i Grabbacka, samt spridning av jordförbättringsfiber i Sona. Erosionsskydd består av en rad bottendammar eller så kallade kaskadutskov i en naturskön och meanderande vattenfåra. Bottendammarna ska minska vattnets flödeshastighet i vattenfåran och därmed minska erosion vid vattenfårans kanter. Likadana konstruktioner byggs senare på sommaren även vid en vattenfåra som rinner från Malmkullahållet till Raseborgs å.
Näringsfiber spids vid Raseborgs å.
Jordförbättringsfiber
sprids på åkerskiften för att förbättra jordens förmåga att hålla vatten och
för att öka den mikrobiologiska aktiviteten i marken. Jordförbättringsfiber har
konstaterats förbättra åkerns förmåga att effektivt hålla fast fosfor under
flera år. Detta tack vare att man tillsätter organiskt material till åkermarken.
Fibern är en biprodukt från skogsindustrin och den är behandlad så att den är
trygg att använda som jordförbättringsmedel.
– Behandling av
åkrar med träfiber är en fortsättning på experiment som gjordes ifjol, påminner
projektchef Minttu Peuraniemi. Då behandlade vi åkrarna med gips och
strukturkalk, som också är jordförbättringsmedel med vattenvårdseffekt.
Erfarenheterna har varit positiva hittills.
På arbetsschema
för sommaren finns även byggande av en reglerdamm, en så kallad rördamm, vid
Sona. Dammen skall fördröja regnvatten i skogsområdena före vattnet hamnar i
åkerdiken. Med dessa åtgärder verkställs åtgärdsplanen för minskande av
näringsbelastningen på Raseborgs ås avrinningsområde. Planen färdigställdes
förra hösten. Centrala frågor i planen är en bättre vattenhushållning samt bra
struktur och växtskick på åkrarna.
– Åtgärder som
görs på avrinnigsområdet stöder utmärkt grundtorrläggningsprojektet vid
huvudfåran, eftersom de håller kvar vatten i bäckarna och längre upp på
avrinningsområdet. Flödesläget vid Raseborgsåns huvudfåra underlättas då allt
regnvatten inte störtar dit på en gång och orsakar översvämning på åkrarna, förklarar
specialplanerare Harri Aulaskari på Nylands NTM-central, som har varit aktivt
med i planeringsarbetet.
Rensningsplanering
av Raseborgs ås huvudfåra, som utarbetas i samarbete med projektet och
Raseborgs ås dikningsbolag, är på slutrakan. Coronapandemin har fördröjt bearbetning
av planen och förhindrat dikningsbolagets sammaträde. – Planbilderna visar
tydligt hur områdets översvämningsläge kommer att förbättras efter den
naturenliga rensningen, glädjer sig dikningsbolagets huvudombudsman Petra
Troberg. Jag tror att vi framskrider till konkurrensutsättning av arbetena
under sommaren.
Syftet med
projektet Raseborgs å är att minska näringsbelastning som ån för med sig till
Landbofjärden. – Projektets start har präglats av omfattande utrednings- och
planeringsarbeten, äntligen kan vi börja bygga, påpekar den nöjda projektchefen
Peuraniemi. Projektperioden som miljöministeriet finansierar tar slut vid
slutet av 2020, men Raseborgs stad har förbundit sig att förlänga projektet med
två år, d.v.s. ända till slutet av år 2022. Miljöbyrån har anhållit om
tilläggsfinansiering för ett fortsatt projekt från Nylands NTM-central.
Finansieringsbeslut förväntas inom kort.
Rördammar,
sedimenteringsbassänger, översvämningsslätter och våtmarker, bland annat sådana
här vattenskyddskonstruktioner behövs för att minska näringsbelastningen som
rinner ut till Landbofjärden med Raseborgsån. Den splitternya åtgärdsplanen räknar
upp ett mångsidigt och täckande urval av åtgärder vars syfte är att minska
näringsbelastningen med 14 % på kort sikt och halvera belastningen i det långa
loppet. För åtgärdsplanen står Projektet Raseborgs å som drivs av Raseborgs
miljöbyrå.
Bild: Mikael Kopra.
Tyngdpunkten för
åtgärdsplanen ligger på att få en bättre vattenhushållning och att förbättra
åkrarnas struktur och växtskick. Konstruktioner som minskar vattnets
flödeshastighet, kvarhållande av toppflöden samt erosionsskydd föreslås
anläggas både vid Raseborgs ås huvudfåra, vid sidobäcken och vid källflöden. Vattenhushållningen
vid källflöden underlättar vattenhushållningen även vid huvudfåran vars åkrar
lider av översvämningarna.
– Åtgärderna som
föreslås i planen hjälper till att hålla vattnet i vattenfåran och översvämningsvattnen
borta från åkrarna, säger Stefan Holmberg glatt. Holmberg hoppas att sådda
odlingsväxter och näringsämnen i fortsättningen skulle hållas kvar på åkrarna,
och inte flyta iväg med översvämningsvattnen till havet där de orsakar
övergödning.
Åtgärdsplanen
lyfter fram även många för odlare bekanta åtgärder för att minska på
belastningen av näringsämnen från jordbruket. Med tanke på vattenskyddet har
optimeringen av fosforgödsling enligt växtens verkliga behov en betydande roll.
Näringsbelastningen kan även effektivt minskas med vintertida växttäcke och
genom odling av fånggrödor.
– Det finns inte
en enskild åtgärd som löser allt utan ett gott slutresultat nås genom ett bra
urval av åtgärder, konstaterar överinspektör Johan Sundberg på Nylands NTM-central,
som också är ordförande för projektet Raseborgs ås styrgrupp. För varje
jordbrukare finns en eller flera åtgärder som redan är i bruk eller som kan
användas effektivare, påpekar Sundberg, och tillägger att planen dessutom
hjälper jordbrukarna att rikta åtgärderna till områden där de är till störst
nytta.
-Tanken bakom
åtgärdsplanen är att ta fram effektiva metoder för att minska
näringsbelastningen på längre sikt, även efter projekttiden, påpekar
projektchef Minttu Peuraniemi. Planen visar att det är fullt möjligt att minska
näringsbelastningen betydligt, men det kräver ett långsiktigt arbete. Raseborgs
stad har nyligen förbundit sig att förlänga projektet med två år, d.v.s. ända
till slutet av år 2022. Miljöbyrån anhåller om tilläggsfinansiering för ett
fortsatt projekt från Nylands NTM-central. Det nuvarande projektet har dock
ännu ett arbetsdrygt år kvar. På arbetslistan för år 2020 står bl.a.
rensningsprojektet i samarbete med dikningsbolaget, förverkligande av vattenskyddskonstruktioner
på avrinningsområdet, en fortsatt behandling av åkrar med jordförbättringsmedel
samt uppföljning av vatten och mark.
Åtgärdsplanen gjordes inom projektet Raseborgs å och den förverkligades i samarbete mellan projektets arbetsgrupp och en konsult. I projektets arbetsgrupp ingick Minttu Peuraniemi, Raseborgs stads miljöinspektör Aapo Ahola, Nylands NTM-centrals specialplanerare Harri Aulaskari samt markägarnas och dikningsbolagets representanter Stefan Holmberg och Torbjörn Nyberg. Konsultfirma var Ramboll Finland Oy; deras arbetsgrupp bestod av vattendragsplaneraren Virve Kupiainen, ledande sakkunnig Pertti Keskitalo samt planeraren Elina Heikkala. Planen är tillgänglig här.
Totalt 300 ton
gips och strukturkalk sprids och bearbetas i odlingsmarker vid Raseborgs ås
avrinningsområde under den inkommande hösten. Syftet är att minska näringsbelastningen
som kommer från åkrarna till ån. 70 hektar åkermark som odlas av fem olika odlare
är med i behandlingen. Behandlingen är en del av Projektet Raseborgs å, som
leds av Raseborgs stads miljöbyrå.
Strukturkalk sprids. Foto: Johnny Wickström.
Gips och
strukturkalk förbättrar lermarkers struktur och förhindrar urlakning av fosfor
från åkern till vattendraget. Jordens kornstruktur blir uthålligare, åkern
håller bättre emot igenslamning och ytavrinning av fosfor minskar. Gipsen har
visat sig ha en förmåga att minska urlakning av fosfor
och fasta partiklar t.o.m. med 50 % direkt efter behandlingen. Erfarenheterna av
strukturkalk är motsvarande. Gips har använts flitigt som vattenvårdsmetod
bl.a. vid Savijoki och vid Vanda å. Planer på att använda gips i en större
skala vid Skärgårdshavets tillrinningsområde framskrider som bäst.
Strukturkalken är däremot mera känt i Sverige, var man kan få miljöstöd då man
behandlar åkrarna med strukturkalk.
– Vi vill på en
lokal nivå demonstrera användning och effekt av dessa relativt nya jordförbättringsmedel
som har en vattenvårdsinverkan, berättar Minttu Peuraniemi, projektchef för
projektet Raseborgs å. Det är otroligt glädjande att alla odlare på vårt
pilotområde år med i testning av medel!
– Gips och
strukturkalk förbättrar markens växtskick, vilket gör medlen attraktiva för
bonden, påpekar odlaren Mårten Holmberg. Vattenvårdseffekten är en fördel,
eftersom även markägarna önskar att Raseborgs å skulle må bättre, tillägger han.
Av de
åkerskiften som Holmberg odlar, kommer en dela att behandlas med gips och en
del med strukturkalk, enligt skiftets behov. Jordmånsexperten Janne Heikkinen
från Vilkku-projektet har bedömt behovet. Enligt Heikkinen är det viktigt att
välja medel utgående från markens egenskaper. Strukturkalk höjer jordens pH och
passar särskilt bra för sura jordar. För åkrar som redan har tillräckligt högt
pH lämpar sig gips bättre. Båda fungerar som kalsiumgödsel, gips fungerar även
som svavelgödsel.
– Det finns
också begränsningar i användningen av jordförbättringsmedel, tillägger
Heikkinen. Gips lämpar sig inte för åkrar som finns på tillrinningsområdet för
en sjö, inte heller på grundvattenområden. I eko-odling får man inte använda
strukturkalk eller gips, om inte det är frågan om naturgips. Åkern skall även
ha en väl fungerande vattenhushållning för att det skall löna sig att behandla den
med jordförbättringsmedel.
Strukturkalk bearbetas i marken. Foto: Johnny Wickström.
De åkrar som
behandlas nu ligger invid en av Raseborgsåns sidofåror, vid Kvarnbäcken i
Konungsböle. De lämpar sig bra för jordförbättringsmedel eftersom fåran inte
svämmar över. Huvudfåran är däremot känslig för översvämning, vilket gör att fasta
partiklar och näringsämnen i samband med regn och snösmältning spolas från
åkrarna till ån. Den gemensamma önskan mellan Projektet Raseborgs å och
markägarna är att hålla vattnet i fåran och näringsämnena på åkrarna. Arbetet
för en förbättrad vattenhushållning har framskridit till planeringsskedet.
När översvämningsproblemet
löses, kan man ta i bruk flera andra av vattenvårdsåtgärder. Redan nu håller
många odlare sina åkrar gröna under vintern och åkrarna gödslas bara enligt
behovet. Med hjälp av gips och strukturkalk kan man effektivera åkrarnas vattenhushållning
och minska näringsurlakningen. Det finns mycket potential för fortsatt
användning av jordförbättringsmedel vid Raseborgs å, eftersom det finns cirka
17 km2 lerig åkermark på åns avrinningsområde.
Trots det ostadiga vädret kom flera odlare till Jordmånsdagen i Gårdskulla i Sjundeå den 27.6. Tillsammans med Finlands bästa experter bekantade man sig med jordmånens hemligheter.
Förmiddagen bestod av föreläsningar. Janne Heikkinen som är projektansvarig i VILKKU projektet redogjorde åhörare för markförbättringsämnen som gips och strukturkalk samt deras egenskaper och skillnader. Forskaren Pasi Valkama i Vattenskyddsföreningen för Vanda å och Helsingfors regionen rf presenterade i sin tur resultat efter en långtidsstudie i jordbrukets effekter i vattendragen. Betydelsen av växttäcket under vintertid i reducering av belastningen kom fram i resultaten. Juuso Joona utbildar odlare i Carbon Action projektet och han ledde åhörare intill kolodlingens värld samt berättade om jordbrukets enorma potential i kontroll av klimatförändring. ”Under årtionden och århundrade har kol frigjorts från jordmånen till följd av människans påverkan. Genom att förbättra växtförmågan i jordmånen kan odlaren binda kol tillbaka till jordmånen och därmed sakta ner klimatförändringen och anpassa sig till det. Samtidigt kan man höja skördenivån” berättade Joona.
På eftermiddagen gav deltagare sig ut på åker för att söka konkreta svar på utmaningar i skötsel av jordmån. På åkerkanten bekantade man sig med traktorns däcktryck, som ofta är för höga och förorsakar därmed förtätning av marken. ”Med värsta otur räcker det med en åkning på våt åker med för höga däcktryck som kan förstöra markens kornstruktur” konstaterade ProAgrias expert Kalle Laine. Att återställa kornstrukturen kräver däremot långsiktigt arbete på flera år.
Det uppenbarliga skydd mot erosion som växttäcket ger presenterades av agronom Jussi Knaapi med sin regnvattensimulator. I simulatorn sprutades vatten på en yta med och utan växttäcke och den uppstående tillrinningen noterades. Mark med växttäcke höll vatten försvåningsvärt bra, medan regnet på mark utan växttäcke orsakade erosion och tillrinning som var rik på organiskt material.
Fungerande täckdikning är en viktig del av vattenhushållning. Rollen av växttäcket under vintertid kom fram även på täckdikeplatsen där odlare fick kika in i Gårdskullas täckdikebrunn och bekanta sig med forskning som Salaojakeskus har genomfört om kvalité och mängd av vatten i täckdiken under olika årstider. Det var viktigt att uppmärksamma att under sommaren upptas regnvatten så effektivt av växter och evaporation att väldigt lite vatten rör sig i täckdiken. Situationen ändras totalt utanför tillväxtperioden, när höstregnen börjar.
Antalet daggmaskar i åkerjorden kartlagdes genom att hälla vatten spetsat med senapspulver i en grop som man hade grävt i marken. Daggmaskarna tyckte illa om senapsvatten och grävde sig upp till ytan. Den här gången hittades bara några enstaka daggmaskar i jordens ytskikt, och även dem var i knut på grund av den torra försommaren. Medan klimatet ändras och extrema väderförhållanden som torka blir allt vanligare, möter även odlarna nya utmaningar. ”Syftet med evenemang som Jordmånsdagen är att öka kunskap bland så väl odlare som andra som arbetar inom jordbruket om åtgärder med vilka man kan förbereda sig i klimatförändringen eller i bästa fall ändra dess riktning” konstaterar Eija Hagelberg från BSAG. Arrangörerna bakom evenemanget, ProAgria Etelä-Suomi, Baltic Sea Action Group, Västra Nylands vatten och miljö r.f., WWF och Raseborgs stad, tackar alla deltagare för en givande dag.
Jordmånens struktur är nyckeln till en god skörd. På Sjundeå Jordmånsdag 27.6 fördjupar man sig i åkerns växtskick tillsammans med Finlands bästa experter. Det lönar sig att förbättra markens struktur, för att få goda skördar även i ett föränderligt klimat.
Jordmånsdag i Sjundeå 27.6.2019
ProAgria Södra
Finland, Baltic Sea Action Group, Västra Nylands vatten och miljö rf, WWF och Raseborgs
stad inbjuder odlarna till en Jordmånsdag på Gårdskulla gård i Sjundeå
27.6.2019 kl. 10-15.30. Vid tillfället får vi höra expertanföranden om bland
annat markförbättringsmedel och om lagring av kol. Efter föreläsningarna
presenterar de sakkunniga i åkermiljö t.ex. yt- och dräneringsflödesmätningar,
däcktryckets betydelse för marken struktur och markens kvalitetsutvärderingsmätningar.
I evenemanget deltar också lantbruksföretag jämte deras produktpresentationer.
Målet med
dagen är, att presentera verktyg för att förbättra markens växtskick på ett
praktiskt sätt. Ofta medför också åtgärder, som förbättrar växtskicket ett
förbättrat tillstånd i naturen. Man kan till exempel med kolbindande
odlingsmetoder höja skörden och förbättra markens struktur samt förstås också
bromsa klimatförändringen. ”Man forskar för närvarande på många håll i
Finland i markens förmåga att binda kol från atmosfären. Det är viktigt att få
för odlarna viktig forskningsinformation förmedlad vidare.”, konstaterar
Jordmånsdagens expert, forskaren Juuso
Joona. En förbättring av markens
struktur är också viktigt för vattendragen, En mullrik odlingsjord i gott skick
uppehåller vatten och näringsämnen, vilket innebär att belastningen av fasta
partiklar och näringsämnen till vattendragen minskar.
Att förbättra markstrukturen belönar
Att råda
bot på utmaningarna börjar genom, med att man identifierar åkrarnas problem
samt att man granskar markens kvalitet och vattenhushållning. När man har fakta
om markens struktur och växtskick, hittar man också lättare på lösningar. Det
är belönande att se, hur en jordmån som packats till under många år blir
porösare, strukturen förbättras och vattengenomsläpplighetsförmågan förbättras.
Man
har arrangerat många skolningstillfällen i Västra Nyland och de har lockat med
redan 160 deltagare. På nätet har evenemangen haft nästan 900 följare. ”Skolningstillfällena har fått positiv feedback för att de har öppnat
nya synvinklar och för att de har behandlat för odlaren viktiga ämnen. Nu är
det ett utmärkt tillfälle att uppdatera kunskaperna om markens växtskick”,
konstaterar WWF:s Jenny
Jyrkänkallio-Mikkola. Vi önskar
odlarna varmt välkomna till Sjundeå jordmånsdag!
Arrangörer:
ProAgria Etelä-Suomi / Elina-projektet, Baltic Sea Action Group / Järki-hanke, Västra
NYlands vatten och miljö rf / Sjundeå å 2030-projektet och projektet Hiidenveden
kunnostus, WWF / Vesiensuojelu 4K -projektet samt Raseborgs stad / Raaseborgs å
-projektet
k
Raseborgs miljöbyrås projekt Raseborgs å har fått en viktig samarbetspartner till hjälp när det ingick ett samarbetsavtal med Raseborgs åns dikningsbolag. Raseborgs åns dikningsbolag är en sammanslutning som bildats av markägare längs med ån för att ta hand om grundtorrläggningen.
Projektchefen Minttu Peuraniemi (t.v.) och huvudombudsmannen Petra Troberg (t.h.) glädjer sig över samarbetet kring Raseborgsån. Foto: Robert Harling.
Åkrarna vid Raseborgsåns avrinningsområde lider av översvämningar som är kraftiga även vid mindre mängder nederbörd. Översvämningarna spolar marksubstans från åkrarna, vilket försvårar odlingen och göder vattendraget. Samarbetet mellan projektet Raseborgs å och dikningsbolaget har att göra med förbättring av vattenhushållningen på området.
Syftet med samarbetet är att göra upp en iståndsättnings- och grundtorrläggningsplan, som för sin del siktar till minskande näringsbelastning från åkrarna till ån. I planen inkluderas bl.a. en våtmark och en översvämningsterrass som ingår i projektet Raseborgs å. Det är frågan om ett omfattande projekt, som berör minst ett 6,5 kvadratkilometers stort område längs med ån.
– Projekt i
sådan här skala kräver en hel del bakgrundsinformation om åns naturvärden och
hydrologiska förhållanden. Tyvärr är befintlig information bristfällig när det
gäller Raseborgsån, menar projektchef Minttu Peuraniemi. Största delen av
utredningarna kan ändå genomföras under kommande sommarperiod.
Ifall utredningarna och planen blir klara före hösten, kan själva grävningsarbeten genomföras under vinter 2020. Då blir projektet genomfört före projektet Raseborgs å tar slut. Tidtabellen är stram, eftersom det är möjligt att projektet kräver ett tillstånd enligt vattenlagen. Då måste förverkligande skjutas upp med ett år.
– Det är
Nylands NTM-central som ger utlåtande om tillståndsbehovet. Vi har redan
kontaktat NTM-centralen och fått en lista på utredningar som skall göras,
konstaterar dikningsbolagets huvudombudsman Petra Troberg. Projektet Raseborgs
ås hjälp att köra igång projektet har behövts, eftersom det för utlåtandet
behövs sådana utredningar som vi som lekmän inte kan göra.
Miljöinspektören Maria Eriksson är glad över samarbetet med dikningsbolaget. – Samarbetet visar att markägare vid Raseborgsån är färdiga att satsa på vattenvård. Snart kan även övriga intresserade delta i vattenvård som görs i projektet via gräsrotsfinansieringskanal som öppnas senare på våren.
I projektet Raseborgs å minskas betydligt
näringsbelastningen som kommer med ån till Finska viken. Projektet stöder
områdets jordbrukare i vattenvårdsåtgärder, bl. a. i att anlägga vattenskyddsvåtmarker.
Projektet främjar även ibruktagandet av nya metoder som siktar till att minska
näringsbelastningen samtidigt som det bildar en grund för ett långsiktigt
”vattenvänligt” jordbruk. Projektet leds av Raseborgs miljöbyrå. Miljöministeriet
finansierar projektet med 300 000 euro. Projektet förverkligar
åtgärdsprogrammen för vatten- och havsvård i Finland, som siktar mot en bra
status av vattenmiljöer. Projektet är en del av regeringens spetsprojekt
Kretsloppsekonomin slår igenom och vattendragen iståndsätts.
Ungefär 60 personer deltog i Vattenhushållningskvällens mässa,
expertpresentationer och därpå följande paneldiskussion. Frågor och svar
flödade under hela paneldiskussionens gång.
Jordmån och vatten diskuterades livligt vid Vattenhushållningskvällen. Foto: Jenny Jyrkänkallio-Mikkola
Baltic Sea Action Group, Västra Nylands Vatten och Miljö rf, WWF och
Raseborgs stad ordnade tisdagen 19.3.2019 Vattenhushållningskvällen på Sjundeå
Bad. På evenemangets mässa fanns branschens företag och aktuella projekt
representerade. Det var möjligt att gå runt på mässan i samband med
kaffeserveringen, varefter publiken förflyttade sig till närliggande auditorium
för att följa med experternas beredningar innan den egentliga paneldiskussionens
början.
Som experter fungerade agronom Jussi Knaapi, professor Kristina Lindström
från Helsingfors Universitet, odlare Mathias Weckström från Pargas Gård,
projektchef Katrine Möller Sörensen från Tullstorpså-projektet, Sverige, Helena
Äijö från Täckdikningsföreningen och specialplanerare Harri Aulaskari från
Nylands NTM-centralen. Gustav Rehnberg från Gårdskulla gård fungerade som
ordförande för kvällen.
Vattenhushållningskvällens paneldiskussion hölls på samma sätt som Naturkvällen (fi. Luontoilta). Frågor från publiken räckte till för hela paneldiskussionen. Frågorna som ställdes var praktiska för jordbrukarna, och de besvarades av experterna. Under kvällen berördes frågor som bl.a. utnyttjandet av åkerns produktionspotential, betydelsen av mikrober i marken, markstrukturens betydelse, , våtmarkers och tvåstegsdikens betydelse för översvämningsskydd och vattenkvalitet, samt genomförande av dikningsprojekt.
Enligt experterna är vattenhushållning, markstrukturen, näringsbalansen,
växttäcke vintertid och våtmarker bland de viktigaste åtgärderna när det gäller
jordbrukets vattenvård.
Vattenhushållningskvällens presentationer och paneldiskussion kunde följas med live via nätet under kvällen. Sändningens inspelning finns fortfarande på Västra Nylands vatten och miljö r.f.:s Youtube:
Vattenhushållningskvällen var ett resultat av lyckat samarbete, som redan konkretiserades i samband med Jordmånskvällen i Lojo den 4.12.2018. De entusiastiska projektdragarna planerar nästa evenemang, ett besök till Gårdskulla gård på sommaren.
Medverkande projekt/organisationer:
Järki-projektet / Baltic Sea Action Group
Sjundeå å-projekt och projektet Hiidenveden kunnostus
/ Västra Nylands Vatten och Miljö rf
Raseborgsån hämtar med sig till Barösunds havsområde ca. 4000 kg fosfor per år. Fosforn härstammar för det mesta från landområden i anknytning till ån; från åkrarna, skogarna och bosättningen, d.v.s. från avrinningsområdet. Fosforn har en övergödande effekt på vattendraget. Att iståndsätta avrinningsområdet så att fosforn hålls bättre kvar på avrinningsområdet och inte läcker till vattendragen är nyckeln till en förbättrad status på Barösunds havsområde och Raseborgs å.
Filmen är producerad av Raseborgs stads miljöbyrå. Filmen är förvekligad med stöd av Bergsrådinnan Sophie von Julins Stiftelse. Filmen handlar om status på vårt kusthav samt om hur var och en kan förbättra den.
Metoder för iståndsättning av avrinningsområdet är bl.a. skyddsremsor och skyddszoner, samt våtmarker och bassänger. En skyddszon håller fast vid fasta partiklar och näringsämnen som kommer med ytavrinningen. En våtmark saktar ned vattenflödet i en fåra vilket möjliggör sedimentation av fasta partiklar på bassängens botten. I samband med utredningen ”Översiktsplan för skyddszoner, våtmarker och naturens mångfald i Raseborg och Ingå” år 2013 identifierades flera potentiella områden för våtmarker och skyddszoner vid Raseborgsåns avrinningsområde.
Skyddszoner och våtmarker har även övriga positiva effekter på miljön och på landskapet. Våtmarkerna fungerar som rast- och boplatser för fåglar samt som vattenlager.
TEHO-projektets bild om en våtmark. Ville Heimala 2012.
Ifall man inte ha kunnat göra ett avtal om skyddszoner, lönar det sig att fundera på alternativa vattenvårdsåtgärder. Fånggrödor, bearbetningsmetoder, formgivning av åkerytan samt jordförbättringsmedel är åtgärder som befrämjar vattenvård. I projektet byggs det en våtmark i samarbete med markägare.
Projektet Raseborgs å var med och arrangerade jordmånskvällen ”Maaperäilta” den 4 december 2018 i Kisakallio i Lojo. Under kvällen deltog ca 90 odlare och övriga sakkunniga och ca 50 deltagare via webbcasting för att diskutera aktuella jordmånsärenden.
Under kvällen berördes frågor som bl.a. utnyttjandet av åkerns produktionspotential, betydelsen av höstgrödor i kontroll av matjorden, jordförbättrande ämnens, så som gipsens, strukturkalkens och fiberns behov och betydelse, undvikande av markpackning samt mikrobnätverket i en fungerande åkerjord.
Nämnvärt är därtill att skötsel av jordmånen är också god vattenvård och den har en stor betydelse för minskning av jordbrukets näringsbelastning till vattendrag! Ett av de centrala budskapen från sakkunniga var att åtgärder som ökar åkerns resurser och befrämjar vattenvården skall väljas utgående från skiftenas särskilda behov.
Som experter fungerade agronom Jussi Knaapi, jordbrukare-experimenterare-forskare Tuomas Mattila (Kilpiä gård), agrolog Olli-Pekka Ruponen (Toivo gård), projektansvarig Janne Heikkinen från Vilkku Plus- projektet samt forskare Ansa Palojärvi från Naturresursinstitutet.
Kvällens program är inspelat och presentationerna är tillgängliga på Pro Agrias hemsidor!
Den nedanstående tabellen* presenterades under kvällen och den klargör egenskaper och användbarheten av jordförbättringsmedel.
Strukturkalk
Fiber
Gips
pH
höjer
kalkstabiliserad: höjer, övriga: höjer inte/lite
ingen effekt
Ledningstalet
höjer måttligt
höjer tydligt
Gödslingseffekt
Ca/Mg (beroende på produkt)
nollfiber: ingen; näringsfiber: N, P, K, S, Ca, Mn
Ca, S, P
Jordmån
lerjordar
lerjordar och grova jordar
lerjordar
Eko-odling
ej lämplig
lämplig
ej lämplig
Vattenskyddseffekt
minskar erosion och urlakning av fosfor
minskar erosion och urlakning av fosfor
minskar erosion och urlakning av fosfor
Rekommenderad spridningsmängd
6-8 tn/ha (t.o.m. 15 tn/ha)
näringsfiber 30 tn/ha ≈ 78 m3
4 tn/ha
Annat
Brukas ner i marken omedelbart (max. 48 h) efter att kalken spridits (ingen plöjning).
Ökar halten organiskt material i jorden.
Lämpar sig inte på sjöarnas tillrinningsområden, inte heller på grundvattenområden.
Med hjälp av räknare för katjonbyteskapacitet kan du utgående från bördighetsanalysen beräkna jordens kapacitet att lagra näringsämnen och jämföra kapaciteten med målsättningen. Verktyget beräknar även mängden kalcit, dolomit, biotit och gips som behövs för jordförbättringsändamål.
Med hjälp av dessa räknare kan du definiera risken för markpackning utgående från maskinens egenskaper och jordmån.
Raseborgs miljöbyrå har startat Projektet Raseborgs å, vars syfte är att förbättra Raseborgsåns och havsområdets ekologiska status. Projektet fick en kick-start i september, när projektchefen och Minttu Peuraniemi påbörjade sitt arbete.
– Det är inspirerande att få jobba med ett projekt, där man med hjälp av konkreta åtgärder strävar till att förbättra tillståndet i vår inre skärgård, berättar projektchefen.
Peuraniemi har arbetat med vattenvård i västra Nyland i över tio år och varit via Västra Nylands vatten och miljö rf med om att utveckla och förverkliga avloppsvattenrådgivningen i glesbygden, att befrämja skötsel och utnyttjandet av fisk i samband med restaurering av vattendrag samt att påbörja restaureringsprojektet för Sjundeå å avrinningsområde.
Peuraniemi, hemma från Rovaniemi, som ligger vid Finlands största älvar Kemi och Ounas, uppskattar även mindre vattendrag.
– Också de mindre vattendragen är viktiga livsmiljöer och förökningsområden för bottendjur, insekter och fiskar. I Raseborg har vi otroligt fina vattentillgångar, säger Peuraniemi som håller på med friluftsliv och idrott på sin fritid, och fortsätter
– Utöver skärgården och havsområden erbjuder också de vida skogsmarker med sina sjöar och gölar fina naturupplevelser för raseborgarna.
I Projekt Raseborgs å har man reserverat finansiering speciellt för jordbrukens vattenvårdsåtgärder i Raseborgsåns avrinningsområde.
– Själv bor jag också i avrinningsområdet och ser att var och en av oss kan bidra till en bättre miljö. Min roll som projektchef är att hjälpa markägare och odlare att hitta och verkställa sådana vattenvårdsåtgärder som passar dem. Att projektet för en gång skull ha finansiering just för att verkställa åtgärderna, gör arbetet lättare.
Att ta hand om jordmånen är en viktig del av vattenvård. Kom med för att höra, diskutera och ställa frågor om marken!
Vård av jordmånen är en viktig del av vattenvård.
Kvällens föreläsare Jussi Knaapi, Olli-Pekka Ruponen, Janne Heikkinen, Tuomas Mattila och Ansa Palojärvi ställer upp för diskussion och paneldebatt. Branchens företagare finns med på mässan. Evenemanget är finskspråkigt, men man får ställa frågor på svenska.
Tid och plats: tisdag 4.12.2018 kl 16-20:30, Kisakallio, Kisakalliontie 284, Lojo. Kaffeservering kl 16. Evenemanget är avgiftsfri, ingen förhandsanmälan behövs.
Evenemanget ordnas i samarbete av:
ProAgria Etelä-Suomi, Elina-projektet
Baltic Sea Action Group, Järki-projektet
Västra Nylands vatten och miljö r.f., projektet Sjundeå å 2030 och Restaureringsprojektet för Hiidenvesi
Raseborgs miljöbyrå har startat Projektet Raseborgs å, vars syfte är att förbättra Raseborgsåns och havsområdets ekologiska status. Projektet fick en kick-start i september, när projektchefen och styrgruppen påbörjade sitt arbete. Områdets markägare och jordbrukare önskas delta i åtgärderna redan i planeringsskedet.
De viktigaste åtgärderna i projektet är anläggande av våtmarker, gipsbehandling av åkrar, tvåstegsdiken och översvämningsterrasser samt övriga motsvarande åtgärder som minskar på näringsbelastning från jordbruket både på åkrar och i vattenfåror. Dessa åtgärder förverkligas i samarbete med områdets markägare och odlare. Finansiering av åtgärder inkluderas i projektet. För att arbetet skall bära frukt, bör åtgärderna riktas och planeras omsorgsfullt. Ramarna för ett långsiktigt vattenvårdsarbete utgörs av en översiktsplan som utarbetas i projektet. Översiktsplanen skall bli färdig under våren 2019. Åtgärdernas inverkan uppföljs i både vattendrag och i marken, uppföljningen kan vid behov börja redan under hösten.
– Det är inspirerande att få jobba med ett projekt, där man med hjälp av konkreta åtgärder strävar till att förbättra tillståndet i vår inre skärgård. Barösunds ekologiska status är idag på riksnivån exceptionellt dåligt”, konstaterar projektchefen Minttu Peuraniemi och gläder sig över den motiverade styrgruppen som konstituerades i september och som sammanför de lokala aktörerna.
Projektets styrgrupp har representanter från Snappertuna hembygdsförening, Raseborgsåns dikningsbolag, SLC Raseborgs lokalavdelning, Forststyrelsen, Västra Nylands landsbygdsförvaltning, NTM-centralen i Nyland, miljöministeriet, Raseborgs miljöbyrå och Raseborgs miljö- och byggnadsnämnd.
– Det är fint att kommunen har tagit en så stark roll i att vårda övergödda vattendrag på ett sätt som kombinerar vattenvård och havsvård. Samarbete mellan odlare och andra markägare skapar en stark grund för ett lyckat projekt och för att projektets resultat kan utnyttjas i vård av övergödda kustområden, konstaterar bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen.
Projektet Raseborgs å sammankallar områdets markägare och odlare till en odlarträff den 6 november kl. 18 i Tunaborg (Snappertuna Kyrkväg 129, Snappertuna) för att höra om projektet och för att ge sina bästa tips för utarbetande av översiktsplanen.
I projektet Raseborgs å minskas betydligt näringsbelastningen som kommer med ån till Finska viken. Projektet stöder områdets jordbrukare i vattenvårdsåtgärder. Projektet leds av Raseborgs miljöbyrå. Projekttiden är 1.7.2018-31.12.2020 och dess totala budget går upp till 450 000 €. Miljöministeriet finansierar projektet med 300 000 euro. Projektet förverkligar åtgärdsprogrammen för vatten- och havsvård i Finland, som siktar mot en bra status av vattenmiljöer. Projektet är en del av regeringens spetsprojekt Kretsloppsekonomin slår igenom och vattendragen iståndsätts.
I projektet Raseborgs å minskas näringsbelastningen som kommer med ån till Finska viken betydligt. Projektet stöder områdets jordbrukare i vattenvårdsåtgärder, bl. a. i att anlägga våtmarker. Projektet främjar även ibruktagandet av nya metoder som siktar till att minska näringsbelastningen samtidigt som det bildar en grund för ett långsiktigt ”vattenvänligt” jordbruk.
När näringsbelastningen minskar förbättras åns och havsområdets ekologiska status och dessa vattenområden ger en ännu större glädje till områdets invånare och fritidsboende. I och med en effektiv vattenhushållning förbättras jordbrukets förutsättningar.
Projektet utarbetar ramar för en långsiktig vattenvård på hela avrinningsområdet. Ramarna framkommer i form av en översiktsplan. Tillsammans och i samarbete med markägare och odlare förverkligas vattenvårdsåtgärder så som våtmarker, tvåstegsdikning och gipsbehandling. Även evenemang och utflykter arrangeras.
Projektet leds av Raseborgs miljöbyrå. Projekttiden är 1.7.2018-31.12.2020. Den totala budgeten går upp till 450 000 €. Miljöministerium finansierar projektet med 300 000 €. Projektet förverkligar åtgärdsprogrammen för vatten- och havsvård i Finland, som siktar mot en bra status av vattenmiljöer. Projektet är en del av regeringens spetsprojekt ”Kretsloppsekonomin slår igenom och vattendragen iståndsätts”.
Raseborgs å är en liten å som rinner direkt ut till havet. Ån löper igenom Snappertunas forntida kulturlandskap från Läppträsket i Karis, via Raseborgs slottsruiner till Landbofjärden.
Ån hämtar vatten från ett cirka 68 km2 stort område, ända från västra delarna av Ingå. Sidofårorna har några småsjöar: Läppträsk, Gålisjön, Kvarnträsk och Källträsk. Ån, vars övre lopp kallas Kungsån, är cirka 13,5 km lång. Ån erbjuder vandringsfisk en hindersfri färd ända till Läppträsket.
Avrinningsområdet till Raseborgsån är låglänt, fallhöjden från Läppträsket är bara 5,3 m. Cirka en fjärdedel av avrinningsområdet består av jordbruksmarker. Åkrarna är för det mesta lerjordar, på många ställer sluttar åkrarna brant mot vattenfåror. Längs med huvudfåran och i mitten av dalarna finns det gott om flacka områden som är känsliga för översvämningar. Dessa har tidigare varit sjöar och våtmarker. En del av sidofårornas toppar buktar sig fortfarande naturligt men i huvudsak har fårorna rätats ut.
Ådalen är kulturmässigt framstående. Åkerbruk har långa anor: ett av de äldsta kornfröet i hela Finland har hittats på området. Snappertuna-Fagervik är ett av de 27 nationallandskapen i Finland och området hör delvis till de byggda kulturmiljöerna av riksintresse (RKY). Jordbruket idag är främst spannmålsodling, antalet djurgårdar är låg.
Vattennivån vid det nedre loppet av ån, cirka 2,5 km från Raseborgs slottsruiner till havet, ligger ungefär vid havets vattennivå. Vid högvatten rinner havsvattnet långt in i inlandet. Denna del av ån har sedan urgamla tider använts som farled från havet till slottet. På grund av landhöjning och igenväxning lämpar sig farleden närmast för paddling.
Raseborgsån rinner till den skyddade inre skärgården, som kallas Barösunds havsområde. Havsområdet är övergött och dess ekologiska status är exeptionellt dålig. Tidigare har havsområdet varit ett viktigt reproduktionsområde för bl.a. gädda och gös, men fiskbestånden har kollapsat under de senaste decennierna. Fiskdöd har upptäckts på området sedan 1970-talet, senast 2015. Raseborgsån är en betydande belastare, eftersom det årligen rinner upp till 4000 kg fosfor ner till havsområdet längs Raseborgs å.
Miljöministeriet informerade 22.5.2018 om sitt beslut att dela ut bidrag till spetsprojekt inom vattenskyddet. Det är frågan om statsminister Juha Sipiläs regerings spetsprojekt för åren 2016–2020. Bland de projekt som fått finansiering finns Raseborgs stads miljövårdsmyndighets (miljöbyrån) Projekt Raseborgs å. Projektet beviljades den ansökta summan på 300 000 €.
Syftet med Projekt Raseborgs å är att förbättra tillståndet i den inre skärgården i regionen som för tillfället är exceptionellt dåligt i ett nationellt perspektiv. Projektets huvudsakliga mål är att avsevärt minska de näringsutsläpp som hamnar i havet via ån. Strävan är dessutom att förbättra rekreationsvärdena, att fisk- och sjöfågelbestånden ska återhämta sig och att öka miljömedvetenheten inom jordbruket.
Avsikten är att en betydande del av projektfinansieringen ska riktas till konkreta åtgärder. Den grundfinansiering som beviljats av miljöministeriet täcker tillsammans med Raseborgs stads egen finansiering planeringsarbetet och även en mängd konkreta åtgärder samt uppföljning genom vilken de uppnådda resultaten kan bekräftas.
– Den finansiering som vi nu beviljats är en fin prestation. Tilläggsfinansiering från till exempel stiftelser eller företag är naturligtvis välkommen eftersom alla tilläggsmedel riktas till konkreta åtgärder, säger Simon Store som är chef för planläggnings- och miljöavdelningen på Raseborgs stad.
Miljöministeriet fick sammanlagt 108 ansökningar. Finansiering beviljades till 27 projekt, för en summa på sammanlagt 5,5 miljoner euro. Projekt Raseborgs å ingår i de projekt som beviljats mest finansiering. Andra större projekt som beviljades finansiering var bl.a. ett projekt för gipsbehandling av åkrarna i Vanda ås avrinningsområde (sökande: John Nurminens stiftelse, summa: 375 000 €), ett projekt med avsikten att förbättra cirkulationen av näringsämnen i avloppsvattenslam (HRM, 320 000 €) och ett projekt med syftet att utveckla en naturlig metod för hantering av avrinnings- och markvatten i områden för återplantering av skog på sura sulfatmarker (Tapio, 240 000 €).
Raseborgs stads projekt placerade sig tillsammans med Tavastlands yrkeshögskolas projekt Opi ravinteista (sv. lär dig om näringsämnen) på första plats i poängsättningen av projekten.
– Att miljöministeriet har gett vårt projekt hög prioritet ger naturligtvis en stadig grund då projektet drar igång i praktiken, konstaterar miljöinspektör Aapo Ahola från Raseborgs stad som svarat för projektansökan.
Redan i början av sommaren ordnas ett informationsmöte för invånarna i Snappertuna där man berättar om hur projektet ska inledas. Om informationsmötet meddelas i de lokala medierna. Projektet kommer senare att få en egen webbplats. Om projektet informeras även på Raseborgs stads officiella kanaler (bl.a. på stadens webbplats och på Facebook).
Tilläggsinformation ges av:
Miljöinspektör Aapo Ahola, tfn 019 289 2369 Chef för planläggnings- och miljöavdelningen Simon Store, tfn 019 289 3843
